...hur jag krymper! Provar kläder, klämmer, kollar i spegeln, kollar igen, känner hur lätta stegen blivit när jag går i trapporna. Sover bättre och har lättare att kura ihop mej som jag vill. Känner lyckotårar i ögonvråna. Det var så här det kändes att bli lättare. Lättare att andas, lättare att leva, roligare...
Fantastiskt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lovely!
Fan va vi är bra!
Visst är vi det!
Skicka en kommentar