lördag 28 februari 2009

Rörigt liv.

Just nu tycker jag att mitt liv är ett enda kaos.....
Allt snurrar på i en otrolig fart. Mitt i allt står jag och känner att jag tappat kontrollen. Det händer helt enkelt för mycket.....
Nåväl, jag får väl ta det som ett gott tecken att jag inte börjat slita mitt hår än och springa runt i cirklar och lalla på om att "Nu orkar jag inte mera..."

I går var en mycket tung och jobbig dag. Jag var på begravning av min morbror.
Mer vill jag inte säga om det.

I dag har vi rensat och sorterat bland allt vårat "rat"(= skräp och prylar).

Har läst en bok av Annika Dahlkvist om LCHF. Alltså kost som innehåller minimalt med kolhydrater och en hög andel fett. Väldigt intressant faktiskt.
Jag har funderat ett längre tag på att försöka kombinera GI och VV. Har läst om de som gör det på forumet och det verkar vettigt tycker jag. GI och LCHF är ju rätt lika. GI kosten "tillåter" dock mera kollisar än LCHF kosten.
Jag funderar vidare...

Ha det så bra alla ni där ute som tittar in till mej och läser.
Kram Zaza

tisdag 24 februari 2009

Ville bara titta in och visa....

...att jag fortfarande lever =0)!
Vi har fått sälja huset! I lördags gick köpet igenom. Känns mycket bra.
Jag jobbar för fullt och ledig tid går åt till rensning och röjning.

Viktväkteriet får som vanligt stå åt sidan när jag upplever att det blir för mycket. Planering har liksom inte varit prioriterat här på ett tag.
Har inte gett upp om min målvikt men det får vila för tillfället.

Kylan har gett med sej och det var inte en dag för tidigt!

Ha det så bra och ta hand om er.
Kram Zaza

tisdag 17 februari 2009

LYCKA!

Upp strax efter 5 i morse och väckte barnen. Tur att de är så snälla de små liven (och att mamma tillför kroppen seratonin i tablett form ;) ).
Inte ett bråk. Inget grin. OCH ingen svettig, gapig, irriterad eller stressad mamma
irrandes omkring letande efter försvunna strumpor och handskar i flera minuter för att sen upptäcka att barnen haft dem på sej hela tiden...he, he.
Det ni är STORA grejjer i vårat hushåll! Att det gick så lugnt till väga menar jag.
Lämningen på dagis 06.15 gick som på räls och sen vidare till jobbet.

Haft en lagomt stressig, händelserik arbetsdag som jag är nöjd med. Slutade 16 och åkte för att hämta barnen. Vidare sedan till affären och handlade lite.
När vi styrde kosan hemmåt så hade klockan hunnit bli 17.50.
Jag gick igenom i huvet vad som skulle göras då jag kom hem och funderade på vart jag skulle ta orken i från. Satt och peppade mej själv för fulla muggar när jag körde backen upp imot vårat hus.
Döm om min förvåning och oerhörda glädje när jag ser att det ryker ur skorstenen samt att det står en bil på gårdsplanen.
Jag tvärbromsade och ungarna knorrade högljutt i baksätet över det oväntade stoppet.
Sen började tårarna rinna nerför kinderna på mej och jag sjöng en glädje sång: "Pappa är hemma"! "Hipp, hipp, hurra"!!!
Två mycket överrumplade och glada pojkar instämmde strax i låten och vi skrålade för full hals.

Jag trodde knappt tro att det var sant men det var det.
Han skulle egentligen inte komma hem förrän sent i natt men hade övertalat "Bossen" att få fara tidigare. Välsigne honom =0)

Vilken överraskning och vilken LYCKA!!!!!!

Ps. Som grädde på moset har pointsandet gått fläckfritt i dag och jag har rört mej en hel del mer än jag brukar i vanliga fall. * Ler stolt*

måndag 16 februari 2009

Nytt mål!

Jag har satt upp ett nytt, lite större mål utöver de 3 kg jag alltid har för ögonen.
Under 100 innan yngste sonen fyllt 5 år!
Tyckte att det skulle vara passande eftersom jag under hela hans liv ALDRIG vägt mindre än 102 kg.
Han fyller den 21:a april. Det är ca 2 mån dit och jag ska bli av med nästan 7 kg för att nå målet. Det innebär ungefär 0,8 kg i veckan det!
Låter som ett alldeles förträffligt mål i mina öron. =0)

Natti, natti!

Kallt i dag igen.


- 23 och det snöar!
Snöflingorna år sååå vackra. De singlar ner en och en och är som bedårande konstverk.

I dag har jag fått styr på ekipaget igen! Jippi!!!!
Har fört in i checklistan och känner mej mätt, nöjd och belåten! =0)

Solen skiner och snart ska vi ut och njuta av den vackra dagen. Det må vara kallt men vad offrar man inte för en D-vitamin kick!

söndag 15 februari 2009

Ute dag!

Ja, i några timmar alltså. Blev sisådär 2,5 timmar i sällskap med pojkarna och deras kusin. Vi tog en promenad tillsammans. De på sina snowracers och jag på apostla hästarna. Solen sken och det gnistrade så vackert i den rena vita snön.

Jag har ett längre tag varit lite låg och väldigt trött. Detta har resulterat i noll koll på pointsen förutom att jag vet att jag skyfflat in alldeles för många på daglig basis. Tråkigt men så är det.
Inväntar nu den "rätta" känslan. Inspirationen som ska slå ner som en blixt i min knopp. Denna underbara motivation som trotsar alla hinder,genomsyrar varje por och fiber i min väl tilltagna lekamen.....

Såg på ett program på tv härom kvällen om en kille ifrån England. Han var väldigt stor och hade en mage som var enorm. Den hängde ner ända till hans knän och gjorde det omöjligt för honom att röra sej.Bara att stå upp en liten stund var för honom otroligt jobbigt. Han kom i kontakt med denne "Fett Doktor" som hjälper sjukligt feta människor. Det vart bestämt att han skulle genomgå en gastric by pass men oxå en amputation av stora delar av buken. Det sista för att öka hans förmåga att röra sej och komma i gång efter operationen.
Han var jätte nöjd med att få operera sej och ansåg själv att det var värt riskerna.
Han sa även gång efter annan i intervjuerna att han skulle dö hur som helst om han INTE la sej under kniven.
På uppvaket efter ingreppet kunde han inte andas för egen maskin så de beslöt att söva honom igen. Han vaknade aldrig mer.... Hans kropp klarade inte påfrestningarna.
Så otroligt sorgligt att se en så fin person möta ett sådant öde.

Jag kan inte fatta att jag kan sitta och titta på såna program och sen fortsätta proppa i mej som jag gör ibland. Jag ser ju vart det kan leda. Jag ser ju att det är farligt. Till och med i mina drömmar lider jag av min övervikt. Jag hamnar alltid utanför pga den. Ofta drömmer jag att jag inte har några kläder på mej utan är helt blottad för andras tyckande och dömande blickar.
Undrar ofta hur det skulle vara att leva mitt liv i en mindre kropp... Att inte tänka så mycket på hur jag tror att folk ser mej. Hur skulle det kännas att leva utan den bördan... Utan den stämpeln....


NÄ NU J-AR!!!
I morgon är det jag som kör på igen! Nu får det baske mej vara nog!!!!
Jag är ju så in i bängen less att alltid "sticka ut".
Jag vill kunna komma på jobbet och veta att det finns arbetskläder åt mej som passar! Jag vill inte ta all denna fysiska plats längre!
Jag vill inte vara för tung för att leva ett normalt liv med normala krav! Jag vill ha massor med ork och energi kvar till mina pojkar och min sambo sedan jag gjort de "dagliga" sysslorna!
Jag vill inte äta så där okontrollerat igen för det gör mej bara illa på alla plan! Jag vill vara normal, hälsosam, pigg, energifylld och LYCKLIG!!!!!
Fullt ut!!!
SÅ DET SÅ!!!!

lördag 14 februari 2009

Trevlig Alla hjärtans dag!


Önskar jag den som läser.
Hoppas dagen varit till belåtenhet med mycket kärlek!

Många kramar/ Zaza

fredag 13 februari 2009

Ingen vägning....


...hos VV denna vecka. Jag jobbade och kunde inte fara dit. Synd för jag kan inte komma iväg nästa vecka heller. Ja, ja bara att acceptera.
För tillfället är jag sjuk och därmed oxå sj. skriven från mitt jobb. Inte särskilt skoj att inleda "karriären" på det nya arbetet med sjukfrånvaro men vad ska man göra....Skit förkylningar!!! =(.
Jag lyckades iaf jobba 1 kväll den här veckan och då kom min pappa och satt barnvakt. Gulle honom. Killarna var alldeles uppspelta över att få "rå om" honom alldeles själva. Äldste sonen kom med jämna mellanrum in i köket där pappa och jag satt och pratade och frågade gång på gång om jag inte skulle åka snart.
Hur som helst hade det gått jätte bra och jag tror att min far tyckte att det var ett äventyr han oxå. =0)

Vi har fått värsta köldknäppen här och nu börjar jag bli riktigt less på kylan. Eldar 2 ggr om dan för att ha varmt här och varje eldnings omgång tar väl si så där 3timmar..Skönt att M kommer på tisdag natt och avlöser mej på den fronten!
Känns väl x-tra jobbigt och drygt att elda nu då jag vet att det snart är över.

Har inte fått tummen ur ....... ännu och börjat rensa, sortera och packa men det kanske blir större fart på mej då gubben kommer hem.

Pratade med väninnan C i telefon i går kväll om ditt och datt och upptäcker till min förskräckelse att jag glömt en hel del "info" hon gett mej tidigare. När jag blev påmind om det kändes det som om jag drömt det hela. Det var väl inga livsviktiga grejjer jag "glömt" men jag måste ju verka helt ointresserad... Jag sa som det var till C och snälla hon accepterade det.
Jag vet ju att mitt minne och min koncentration påverkas negativt då det blir för "mycket". Och det har ju verkligen rullat på här ett längre tag nu. Men jag tycker på något vis att jag glömmer mera nu...På ett annat sätt än förut...Skrämmande..

I morse trodde jag att jag skulle börja grina så skrämd blev jag av följande händelse:
Vi har ett fågelbord som jag brukar vara ganska slarvig med att fylla på.I går morse iddes jag inte fylla på men slängde en hel del på backen(frön alltså) så de inte skulle vara utan och planerade att gå ut och fylla på senare under dagen. När det är så här kallt äter de ju konstant. Och sist jag fyllde på i fågelbordet var för några dagar sedan.
Nu till det som gjorde mej så upprörd. I morse var det påfyllt! Hur som helst blev jag stannandes mitt i ett steg och tvivlet slog ner i mej som en blixt. Tänk om det var jag...
Jag menar vem skulle annars fylla på vårat fågelbord...? Det är ju inte direkt tättbefolkat här...
Jag har INGET SOM HELST minne av att ha gjort det...men vem annars..?..?

Har en mycket otäck känsla i maggropen. Antingen har jag gjort det och glömt eller så finns det någon "omtänksam" person som smyger runt och månar om fåglarna...
Båda alternativen känns lika läskiga och det senaste får mej att känna mej lite som Julia R i filmen "Sova med fienden".
Nice? NOT...

tisdag 10 februari 2009

Stjärntecken.


Hittade den här vackra bilden på mitt stjärntecken. Inte för att jag tror så mycket på horoskop och sånt men en del av beskrivningen av mitt tecken stämmer in på mej.
Eller ska jag kanske hellre säga att jag inte har något brinnande intresse för ämnet och därför aldrig satt mej in i det.
Hur som haver så är bilden riktigt vacker, eller hur?

Solsken och snöskottning...


...med minstingen har stått på dagsschemat. Det var underbart!
Nu sitter jag här och skriver och har den där härliga känslan i kroppen som jag alltid får då jag rört på "hullet".

Den här veckan börjar jag jobba fullt ut på min 75% och jag hoppas jätte mycket att det ska gå bra. I morgon kommer pappa och sitter barnvakt eftersom jag jobbar kväll. Jag går 16.30-21.30. På torsdag 12-21 och på fredag 8-16.30. Helgen blir ledig. Då ska jag försöka börja rensa ut inför flytten och packa lite. Bra att vara förberedd.
Sen hoppas jag på mera solsken så killarna och jag kan njuta av solen även i helgen.

Nu är det bara en vecka kvar tills Älsklingen kommer hem. Det ska bli jätte skönt.

Hus affärer och flyttar.


Ett återkommande tema i vårat liv sen några år tillbaka. För några dagar sedan ringde ett par nerifrån södra delarna av landet och sa att de ville köpa vårat (gamla) hus. Osett!
De har naturligtvis sett en massa bilder på det via datorn men ändå...
Hur som helst så är vi super glada eftersom huset nu slipper stå tomt. Det är ett jätte charmigt hus och jag saknar det så in i norden ibland. Skönt att veta att någon "tar över" det och förhoppningsvis renoverar det färdigt.

Varför vi flyttade då jag känner så här? Jo, det var inte riktigt våran grej det här med renovering. Tiden räckte inte till åt allt. Vi hade dessutom valt att inte värma huset med el utan nyttja de eldstäder som fanns i huset.
2 vackra (och effektiva) kakelugnar samt vedspisen i köket.
Från början bodde vi bara på nedervåningen eftersom det var oisolerat uppe. När det var dags att "öppna" övervåningen installerade vi en braskamin där.
Jag kan lugnt säga att det blev väldigt opraktiskt.
Man gjorde ibland inte annat än att elda och konka ved! När jag började jobba dagtid blev situationen så småningom ohållbar.
De planer vi hade på att utöka tomten och bygga garage osv visade sej innebära en ekonomisk investering som vi inte var riktig beredda på att göra så då föddes tanken på att flytta i stället.
Det kände på vill jag lova för atmosfären i det huset är otrolig. När vi var dit och kollade första gången kändes det som om någon munter och mycket nöjd person stod i hallen och välkomnade oss in. Vi fick samma känsla sambon och jag. Som att vi gjorde flera än oss själva nöjda och lyckliga då vi flyttade dit.

Vi tog i alla fall slutligen vårt pick och pack och flyttade till grannhuset längre upp i backen. Där bor vi nu och har så gjort i ca 14 månader. Vi fick ett liv som inte var lika stressigt och som innehöll mer än eldning....

Och nu är vi på väg att flytta till VÅRAT hus. Haleluja!

lördag 7 februari 2009

Tur att man är viking!


Fy rackarn va kallt vi hade inne i kväll när vi kom hem grabbarna och jag.
12,2 grader inne!!!!
Vi sov över hos min mamma i natt och i dag har hon haft hand om Z och B medans jag jobbat. Vi kom väl hem strax efter åtta i kväll och jag eldade senast i går eftermiddag. Ute har det väl varit ca - 16 sen i går.
Pojkarna fick gå och sova fullt påklädda. Coolers tyckte killarna och minstingen tjöt av besvikelse då jag nekade honom att sova i mössa....
Nu har jag lyckats få upp tempen inne till ca 16 grader. Rena rama sommar värmen =)!
Karln i huset är borta på jobb för tillfället och har ju inte kopplat in el patronen till uppvärmningen. Därför blev det så här. Vilken tur att vi flyttar snart och slipper bry oss om att elda för att få varmt.

Vikt väktandet går just nu si så där. Svårt att få till det ordentligt. Tiden och orken räcker liksom inte till.
Nåja tids nog så....
Jag står fortfarande för det jag sagt förut om denna viktkamp:
Jag ger INTE upp!!!!

torsdag 5 februari 2009

Lillkillen...


våran är en förunderlig liten filur. Han har ett språkbruk som är få förunnade även i vuxen ålder. Var han snappar upp allt är en gåta.
Vid läggdax i kväll kunde jag inte låta bli att busa lite med pojkarna. De ville leka "Prästens lilla kråka". Ok sa jag åt dem men då är det min tur att "åka kråka" på er sedan. När yngste sonen fattat vad jag sagt så sa han "Mamma, du skämtar väl"?
"Nä", svarade jag. "Vi måste väl vara rättvisa"!
Då tittade han storögt uppifrån och ner på mej och sen sa han med allvar i rösten "Mamma, då kommer vi att spricka för du är så tung och då har du inga småpojkar längre". Jag slängde huvudet bakåt och låtsades gråta.
Då avbröt han mej i mitt brölande med en kram och en klapp på kinden. Sedan sa han "Ta det lugnt mamma, jag menade det inte bokstavligt".....
Jag bara gapade.
Då lägger han sitt söta huvud på sned och upprepar samma sak igen, den här gången med ett lugnande leende.


Grabben har inte fyllt 5 ännu!!! Vad ska det rakt bli av honom...

Gårdagens resultat.

Det var ju vägare dag i går och den resulterade i - 0,4 kg! Inte illa!
Jag har nu minskat min ursprungliga "ballast" med 9,1 kg. Otroligt skönt.
I går fick jag alltså äntligen min 3:e stjärna!
Nu får jag sätta en ny berlock i armbandet. Har 2 att välja på. Ett rött "kristall"hjärta eller ett litet silver kors. Hm...tål att funderas på.

Är ledsen i dag med och kom knappt ur sängen i morse. Är så tacksam att jag har mina underbara småkillar. De fick mej på benen till sist.
Jag känner mej tom invärtes på något vis och vet inte riktigt hur jag ska bete mej. Jag har inte förlorat någon förut som stått mej så pass nära. Mormor är borta sen några år tillbaka men vi var inte riktigt "close". Visst var det ledsamt det oxå men...
Jag känner fortfarande kramen jag fick av honom i min kropp. Skäggstubben mot min kind....

Känns så otroligt konstigt att världen fortsätter som den alltid har gjort. Att livet går vidare, måste gå vidare.

onsdag 4 februari 2009

Så ledsen....


I går kväll då jag kom hem vid 22.15 efter jobbet fick jag ett mycket ledsamt besked av min mamma. Min morbror är död... Så svårt att fatta....
Vi träffades senast i torsdags i korridoren på mitt jobb. Han var och hälsade på morfar. Vi kramade om varandra ordentligt morbror Å och jag och småpratade en lång stund om ditt och datt.
Nu finns han inte mer och jag kan inte riktigt ta in det...
Jag minns när han fyllde 30 och hela släkten uppvaktade honom. Jag minns den där gången vi satt han och jag på trappan till hans hus. Vi var lagomt på pickalurven båda två. Han visslade och jag sjöng. Jag tror det var "My heart will go on". Så satt vi sedan en lång stund och filosoferade om livet.
När jag och min dåvarande sambo studerade i Stockholm för x antal år sedan kom han och bodde hos oss regelbundet. Han jobbade ganska ofta i huvudstan med omnejd.
Han var en glad känslosam prick och den av mina morbröder som jag stod närmast.
Att han är borta för alltid känns ofattbart...


Å hur är det i himlen? Kom mormor för att möta dej? Sitter du på playan i solen och värmen och dricker en drink och spanar på snygga brudar? Mår du bra där? Är du lycklig?

Jag önskar dej frid och ro.

FLY
Fly, fly little wing
Fly beyond imagening
The softest cloud, the whitest dove
Upon the wind of heaven´s love
Past the planets and the stars
Leave this lonely world of ours
Escape the sorrow and the pain
And fly again

Fly, fly precious one
Your endless journey has begun
Take your gentle happiness
Far too beautiful for this
Cross over to the other shore
There is peace for ever more
But hold this mem´ry bittersweet
Until we meet

Fly, fly do not fear
Don´t waste a breath, don´t shed a tear
Your heart is pure, your soul is free
Be on your way, don´t wait for me
Above the universe you´ll climb
On beyond the hands of time
The moon will rise, the sun will set
But I won´t forget

Fly, fly little wing
Fly where only angels sing
Fly away, the time is right
Go now, find the light


Denna sång sjungs av Celine Dion på ett otroligt, underbart sätt. Jag vill tillägna den min morbror.

tisdag 3 februari 2009

Nu har han åkt...

..Och gissa om det var tungt den här gången... =( ....snyft.

Vi har 21 minus här i dag. Brrrr... Eldar som en tok för att hålla värmen tills i kväll då jag kommer hem från jobbet vid 22. Snälla mamma sitter barnvakt åt små killarna.
Längtar så himla mycket tills vi får flytta. Det blir i mitten eller slutet på april.
Jippi för att slippa långa arbetsresor och all eldning. Vi kommer att ha el som värmekälla till att börja med för att sedan konvertera till annat.

Ja, snart åker jag och jobbar. Jag börjar 13.00 och slutar 21.30. Det blir mitt första "riktiga" arbetspass.

Ha det så bra !

Ps. Helen jag har varken glömt eller blivit "stram". Bara haft så lite tid.Hopppas att jag kan få återkomma med mina frågor så småning om. Kram / Zaza

måndag 2 februari 2009

Födelsedag!


Ja, då vaknade jag i morse då och var hela ett år äldre än i går kväll då jag la mej.
Hm... Hur som helst fick jag kaffe på säng, paket och sång av familjen. Helmysigt!
Gissa vad jag fick...Hela Sex and the City boxen!! Alla säsonger!!! Jippi!!!
Är helt sjukt såld på den serien och det har tydligen inte gått sambon förbi.
He, he...
"Men"...sa han och tittade "strängt" på mej, "du får inte börja kolla på dem innan vi har flyttat. För sen du väl börjat kommer du knappast att göra annat än just det".
He, he..Han känner mej tydligen bättre än vad jag kunnat tro.
Så nu har jag lovat det. Jag spar dem hellre till sedan då jag kan titta i lugn och ro utan dåligt samvete faktiskt. Så när vi flyttat färdigt ska jag fixa en ensam helg och då ska jag frossa i den bästa serie som någonsin gjorts. OCH jag ska njuta av varje sekund!

Har fört checklista hela dagen i dag så nu är jag på gång igen!