Ute dag!

Ja, i några timmar alltså. Blev sisådär 2,5 timmar i sällskap med pojkarna och deras kusin. Vi tog en promenad tillsammans. De på sina snowracers och jag på apostla hästarna. Solen sken och det gnistrade så vackert i den rena vita snön.

Jag har ett längre tag varit lite låg och väldigt trött. Detta har resulterat i noll koll på pointsen förutom att jag vet att jag skyfflat in alldeles för många på daglig basis. Tråkigt men så är det.
Inväntar nu den "rätta" känslan. Inspirationen som ska slå ner som en blixt i min knopp. Denna underbara motivation som trotsar alla hinder,genomsyrar varje por och fiber i min väl tilltagna lekamen.....

Såg på ett program på tv härom kvällen om en kille ifrån England. Han var väldigt stor och hade en mage som var enorm. Den hängde ner ända till hans knän och gjorde det omöjligt för honom att röra sej.Bara att stå upp en liten stund var för honom otroligt jobbigt. Han kom i kontakt med denne "Fett Doktor" som hjälper sjukligt feta människor. Det vart bestämt att han skulle genomgå en gastric by pass men oxå en amputation av stora delar av buken. Det sista för att öka hans förmåga att röra sej och komma i gång efter operationen.
Han var jätte nöjd med att få operera sej och ansåg själv att det var värt riskerna.
Han sa även gång efter annan i intervjuerna att han skulle dö hur som helst om han INTE la sej under kniven.
På uppvaket efter ingreppet kunde han inte andas för egen maskin så de beslöt att söva honom igen. Han vaknade aldrig mer.... Hans kropp klarade inte påfrestningarna.
Så otroligt sorgligt att se en så fin person möta ett sådant öde.

Jag kan inte fatta att jag kan sitta och titta på såna program och sen fortsätta proppa i mej som jag gör ibland. Jag ser ju vart det kan leda. Jag ser ju att det är farligt. Till och med i mina drömmar lider jag av min övervikt. Jag hamnar alltid utanför pga den. Ofta drömmer jag att jag inte har några kläder på mej utan är helt blottad för andras tyckande och dömande blickar.
Undrar ofta hur det skulle vara att leva mitt liv i en mindre kropp... Att inte tänka så mycket på hur jag tror att folk ser mej. Hur skulle det kännas att leva utan den bördan... Utan den stämpeln....


NÄ NU J-AR!!!
I morgon är det jag som kör på igen! Nu får det baske mej vara nog!!!!
Jag är ju så in i bängen less att alltid "sticka ut".
Jag vill kunna komma på jobbet och veta att det finns arbetskläder åt mej som passar! Jag vill inte ta all denna fysiska plats längre!
Jag vill inte vara för tung för att leva ett normalt liv med normala krav! Jag vill ha massor med ork och energi kvar till mina pojkar och min sambo sedan jag gjort de "dagliga" sysslorna!
Jag vill inte äta så där okontrollerat igen för det gör mej bara illa på alla plan! Jag vill vara normal, hälsosam, pigg, energifylld och LYCKLIG!!!!!
Fullt ut!!!
SÅ DET SÅ!!!!