LYCKA!

Upp strax efter 5 i morse och väckte barnen. Tur att de är så snälla de små liven (och att mamma tillför kroppen seratonin i tablett form ;) ).
Inte ett bråk. Inget grin. OCH ingen svettig, gapig, irriterad eller stressad mamma
irrandes omkring letande efter försvunna strumpor och handskar i flera minuter för att sen upptäcka att barnen haft dem på sej hela tiden...he, he.
Det ni är STORA grejjer i vårat hushåll! Att det gick så lugnt till väga menar jag.
Lämningen på dagis 06.15 gick som på räls och sen vidare till jobbet.

Haft en lagomt stressig, händelserik arbetsdag som jag är nöjd med. Slutade 16 och åkte för att hämta barnen. Vidare sedan till affären och handlade lite.
När vi styrde kosan hemmåt så hade klockan hunnit bli 17.50.
Jag gick igenom i huvet vad som skulle göras då jag kom hem och funderade på vart jag skulle ta orken i från. Satt och peppade mej själv för fulla muggar när jag körde backen upp imot vårat hus.
Döm om min förvåning och oerhörda glädje när jag ser att det ryker ur skorstenen samt att det står en bil på gårdsplanen.
Jag tvärbromsade och ungarna knorrade högljutt i baksätet över det oväntade stoppet.
Sen började tårarna rinna nerför kinderna på mej och jag sjöng en glädje sång: "Pappa är hemma"! "Hipp, hipp, hurra"!!!
Två mycket överrumplade och glada pojkar instämmde strax i låten och vi skrålade för full hals.

Jag trodde knappt tro att det var sant men det var det.
Han skulle egentligen inte komma hem förrän sent i natt men hade övertalat "Bossen" att få fara tidigare. Välsigne honom =0)

Vilken överraskning och vilken LYCKA!!!!!!

Ps. Som grädde på moset har pointsandet gått fläckfritt i dag och jag har rört mej en hel del mer än jag brukar i vanliga fall. * Ler stolt*