Ingen vägning....

...hos VV denna vecka. Jag jobbade och kunde inte fara dit. Synd för jag kan inte komma iväg nästa vecka heller. Ja, ja bara att acceptera.
För tillfället är jag sjuk och därmed oxå sj. skriven från mitt jobb. Inte särskilt skoj att inleda "karriären" på det nya arbetet med sjukfrånvaro men vad ska man göra....Skit förkylningar!!! =(.
Jag lyckades iaf jobba 1 kväll den här veckan och då kom min pappa och satt barnvakt. Gulle honom. Killarna var alldeles uppspelta över att få "rå om" honom alldeles själva. Äldste sonen kom med jämna mellanrum in i köket där pappa och jag satt och pratade och frågade gång på gång om jag inte skulle åka snart.
Hur som helst hade det gått jätte bra och jag tror att min far tyckte att det var ett äventyr han oxå. =0)

Vi har fått värsta köldknäppen här och nu börjar jag bli riktigt less på kylan. Eldar 2 ggr om dan för att ha varmt här och varje eldnings omgång tar väl si så där 3timmar..Skönt att M kommer på tisdag natt och avlöser mej på den fronten!
Känns väl x-tra jobbigt och drygt att elda nu då jag vet att det snart är över.

Har inte fått tummen ur ....... ännu och börjat rensa, sortera och packa men det kanske blir större fart på mej då gubben kommer hem.

Pratade med väninnan C i telefon i går kväll om ditt och datt och upptäcker till min förskräckelse att jag glömt en hel del "info" hon gett mej tidigare. När jag blev påmind om det kändes det som om jag drömt det hela. Det var väl inga livsviktiga grejjer jag "glömt" men jag måste ju verka helt ointresserad... Jag sa som det var till C och snälla hon accepterade det.
Jag vet ju att mitt minne och min koncentration påverkas negativt då det blir för "mycket". Och det har ju verkligen rullat på här ett längre tag nu. Men jag tycker på något vis att jag glömmer mera nu...På ett annat sätt än förut...Skrämmande..

I morse trodde jag att jag skulle börja grina så skrämd blev jag av följande händelse:
Vi har ett fågelbord som jag brukar vara ganska slarvig med att fylla på.I går morse iddes jag inte fylla på men slängde en hel del på backen(frön alltså) så de inte skulle vara utan och planerade att gå ut och fylla på senare under dagen. När det är så här kallt äter de ju konstant. Och sist jag fyllde på i fågelbordet var för några dagar sedan.
Nu till det som gjorde mej så upprörd. I morse var det påfyllt! Hur som helst blev jag stannandes mitt i ett steg och tvivlet slog ner i mej som en blixt. Tänk om det var jag...
Jag menar vem skulle annars fylla på vårat fågelbord...? Det är ju inte direkt tättbefolkat här...
Jag har INGET SOM HELST minne av att ha gjort det...men vem annars..?..?

Har en mycket otäck känsla i maggropen. Antingen har jag gjort det och glömt eller så finns det någon "omtänksam" person som smyger runt och månar om fåglarna...
Båda alternativen känns lika läskiga och det senaste får mej att känna mej lite som Julia R i filmen "Sova med fienden".
Nice? NOT...